Ljusa framtidsutsikter för humaniora och samhällsvetenskaper

(4.5.2012)

”Jag vill inte framstå som en verklighetsfrånvänd drömmare, men humaniora och samhällsvetenskaper har även ljusa framtidsutsikter”, säger Liisa Hakamies-Blomqvist, direktör för enheten för kultur- och samhällsvetenskaplig forskning vid Finlands Akademi. ”Vi är hårt pressade av anslagsminskningar, men jag ser trots det fenomen i tiden som ökar dessa discipliners genomslagskraft och synlighet, vilket i sin tur påverkar den allmänna uppfattningen om deras betydelse.”

De dåliga ekonomiska utsikterna kan leda till krav på att forskningen ska ge allt större direkt nytta. Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning tillämpas ofta mer indirekt än till exempel teknisk eller medicinsk forskning. ”Det kan vara svårare för humanister än för teknologer att bevisa att deras arbete är viktigt för samhället. Å andra sidan kan ett klimat som fokuserar på nytta utmana forskarna till att betrakta sitt arbete ur ett vidare perspektiv. Även om forskningen ursprungligen bottnar i vetenskaplig nyfikenhet kan det vara givande att fundera på vad den kan ge för resultat för samhället.”

Enligt Hakamies-Blomqvist kunde humanister och samhällsvetare fungera som experter i medierna i större utsträckning än hittills, även om det är svårare för dem än för forskare inom tekniska vetenskaper. ”När en nanoforskare berättar om sin forskning för en lekman är utgångspunkten att mottagaren inte känner till eller förstår vad det handlar om. Det är expertens uppgift att förklara saken på ett förståeligt sätt.” Forskarens expertroll kan bli otydlig om det som studeras ligger nära människors vardagliga upplevelser. ”Det är särskilt utmanande för psykologer. Vi är ju alla människor och vi vet vad det innebär att vara människa. Vissa kan rentav känna sig personligen sårade av tanken att någon utomstående skulle förstå dem bättre än de själva gör.”

Enligt Hakamies-Blomqvist är utvecklingen av forskningsinfrastrukturen en stor möjlighet för dem som sysslar med samhälls- eller kulturforskning. Enklare och billigare digital lagring öppnar nya möjligheter. ”Akademins utlysning om forskningsinfrastrukturer gav upphov till intressanta projekt inom kultur- och samhällsforskningen. Till exempel den nationella vetenskapliga termbanken är en del av både den nationella och europeiska vägkartan och gäller alla vetenskapsgrenar, undervisningen och forskarutbildningen inom dem samt forskningens genomslagskraft i samhället. Tack vare projektet kvarstår våra nationalspråk även som vetenskapens språk och allmänheten kan fortfarande ha ett levande förhållande till den vetenskapliga utvecklingen. Jag är övertygad om att detta har långtgående betydelse för informationssamhällets grundvalar.” Hakamies-Blomqvist tror att forskningsinfrastrukturerna inom det humanistiska området kommer att utvecklas snabbt under de närmaste åren.

Nordiskt samarbete intresserar fortfarande

I det allt kärvare ekonomiska läget i Europa är det gamla bekanta nordiska samarbetet alltmer intressant. ”Det lilla Norden är plötsligt Europas mönsterelev och lockar nyfikna besökare ända från Kina som undrar hur vi lyckas upprätthålla en stabil ekonomi utan att ge avkall på välfärdssamhället.” Enligt Hakamies-Blomqvist kan det nordiska forskningssamarbetet vara särskilt givande för kultur- och samhällsforskarna. Många av deras forskningsområden har små resurser, som kan utökas genom samarbete över landsgränserna. Dessutom omfattar de många samhälleligt viktiga, lokala frågor varav en del är gemensamma.

”Då forskningsobjekten liknar varandra blir skillnaderna mellan dem allt intressantare. Till exempel Finlands Pisa-framgångar väcker intresse. Varför klarar vi oss så mycket bättre än de övriga nordiska länderna fastän vi är så lika? Är vi trots allt mer olika än vi trodde? Gör vi bara saker annorlunda? Är Finlands framgång en särskild konkurrensfördel som beror på vår nationella historia, eller grundar den sig på god praxis som andra kan ta efter?”

Slutligen vill Hakamies-Blomqvist lyfta fram de stora utmaningar för samhället som Finlands Akademi definierade i juni 2011. ”Kultur- och samhällsforskningen har mycket att ge när det gäller att förstå de stora utmaningarna och hitta lösningar på dem. Utmaningarna är dock så enorma att det skulle vara naivt att tro att de kan lösas genom att satsa ett litet lands små forskningsresurser på just dem. De stora utmaningarna kan dock göra forskarna mer lyhörda för vissa stora frågor och vara en drivkraft för deras fria vetenskapliga kreativitet. Kanske man då kan hitta fräscha, oväntade vetenskapliga initiativ som öppnar upp för nya lösningsmöjligheter.”

Foto: Marjo Aaltomaa